söndag 27 januari 2013

Underverket och plättarna


Min dotter har valt att inte lägga ut bilder av sin son öppet på internet så då följer jag den regeln också. Men ni ska tro att han är så fantastiskt söt och perfekt att jag skulle vilja visa honom åt er alla! Men ni får se hans gulliga lilla hand åtminstone.

Det brukar talas om att nyblivna mammor har oxitycin-hjärna, amningshjärna, gröthjärta o.s.v., o.s.v., men ingen har talat om mormödrarnas  hjärna! Jag tror det är samma för oss som fått ett barnbarn nämligen. Eller kanske inte helt och fullt, men det verkar så... T.ex. när jag skulle laga en halv sats plättar idag... Jag hade nämligen bara hälften av mandelmjölsmängden, och eftersom jag ändå brukar tycka att det är en stor sats om man lagar enligt receptet så var det perfekt med en halv sats. Jag fixade det så långt som till ägg, mjölk och mjöl, men sen... Smälte hela dosen kokosfett... Sen satte jag hela dosen fiberhusk och då vet ni hur det blir - betong. Jag var snabb och spädde ut med lika mycket mjölk till, två ägg till och vispade. Jamen då skulle ju saltet i också så jag satte dubbelsats av det... 1 tsk istället för ½ tsk. Men smeten såg väldigt vattnig och tråkig ut med bara hälften av mandelmjölsmängden så jag strödde över lite kokosmjöl, kanske 1 msk. Och vet ni, det blev mycket bättre plättar än vanligt!!! Typiskt!

Mormorsplättar
1½ dl mandelmjöl
1 msk kokosmjöl
4 ägg
2 dl mjölk
50 g kokosfett (smältes)
1 msk fiberhusk
½-1 tsk salt

Vispa till en jämn och klimpfri smet. Stek i smör+olja eller kokosfett.

onsdag 23 januari 2013

Nya tider!

I fredags, den 18:de januari, kl.9:51 fick jag min nya titel - MOMMO!
Då föddes min dotterson Leon!


Nu är det minsann nya tider! Jag har knappt haft tid att tänka på något annat. :) Men jag har inte glömt er, jag har bara inte haft något intressant på gång i matväg... Men snart blir det nog intressantare! Med våren kommer säkert inspirationen att hitta på nya godsaker, det brukar det.


Dagens bästa var nog att få hålla mitt barnbarn för första gången! Det är verkligen en speciell känsla det!

Dagens nästbästa är att nog att jag nu fått löfte om att det snart kommer kokosmjöl till Hälsokostaffären i Jakobstad! Webshoppen jag handlat från förr är stängd och jag har inte ärende till Vasa tillräckligt ofta, så det är väldigt praktiskt och bra att få det i Jakobstad!

måndag 14 januari 2013

Helgmiddag


Så här kan en vanlig helgmiddag se ut efter jul hos oss. Den här gången var det speciellt eftersom vi inte åt i köket som vanligt eftersom det var ett klistra-in-resefoton-i-album-projekt på gång på köksbordet och det inte fanns utrymme för mat. Men vi hade en sån mysig måltid "i biblioteket" istället. Det är varma smörgåsar som gäller. Det är min tallrik nere i kanten, den med två smörgåsar och massor av coleslaw. När jag bakar rostbröd brukar jag skiva brödet och förvara i frysen, sen är det bara att ta fram så många skivor jag vill ha. De går utmärkt att stoppa direkt i brödrosten också!

Rostbröd

12 stora ägg
50g smält smör
1,5 dl kokosnötsmjöl
1,5 dl mandelmjöl
2 msk fiberhusk
1 msk bakpulver
1 tsk salt
vallmofrö

Vispa äggen poröst med elvisp och häll i det smälta smöret. Blanda de torra ingredienserna och blanda väl i smeten. Häll i en smord form eller en klädd med smörpapper, toppa med vallmofrön.
Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i 45 minuter.
Passar utmärkt att ha som botten till smörgåstårta eller att rosta.

Det var det här brödet jag använde som botten till smörgåstårtan också.

Ps. Fotot som avslöjar... Nej, jag brukar inte stryka dukar i onödan. Ja, det står GUL JOD bakom ljusstaken. Mina söner älskar att kasta om såna där bokstäver, därför har min dotter "CYKLA" på sin vägg också... ;)

fredag 11 januari 2013

Modersmjölksersättning

Mitt favoritord på finska är äidinmaidonkorvikejauhe (modersmjölksersättningspulver). Det låter som en dikt eller ramsa eller nåt. Kul ord i alla fall, för en som tycker om ord. ;)


Ni kanske minns att min dotter är väldigt gravid? Det är inte länge kvar av graviditeten heller så förberedelserna pågår för fullt. Idag var hon och jag i en affär modell större och valde bl.a. modersmjölkssersättning. Det fanns minst sex sorter i ungefär samma prisklass. Den dyraste var en "gold"-variant som skulle minska risken för mjölkproteinallergi, men jag hittade aldrig den direkta "gold"-ingrediensen... Där fanns tre svenska märken, ett finskt märke tillverkat i Holland och ett finskt märke tillverkat i Finland. Den holländska fick stå kvar. Bl.a. en svensk ekologisk variant, men jag läste innehållsförteckningen och blev mörkrädd, den mjölken var inte längre ett alternativ. Två sorter innehöll palmolja - nej tack. En, den som de flesta verkar använda, innehöll maltodextrin! Den här gallringen resulterade i att vi stod där med ett finska märke. Den sorten blev det.


Så nu började jag förstås fundera, varför ska det vara maltodextrin i modersmjölksersättning?? Jo, jag vet att bebisar tycker om sött, det är så människan är inprogrammerad, och modersmjölken är söt, men laktosen i mjölken är ju söt och varför vänja en bebis med sötare än nödvändigt?? Och palmolja, den sämsta oljan man kan välja, den ska man blanda i babymat?!?! Jag har säkert gett allt möjligt sånt åt mina barn, jag litade ju på tillverkarna på den tiden... Liksom jag litade på att man skulle ge fettfri mjölk och margarin åt både vuxna och barn... Skrämmande.

Som ni förstår har jag spännande tider, det är inte långt till mormor-titeln nu! :)

Måndagslunch


Den fantastiskt goda isbergssalladscoleslaw:en (svårt att skriva coleslaw i bestämd form...) med en fantastiskt god bearnaisesås på en rätt så anspråkslös men väldigt mör grisytterfilé, värmd i mikrovågsugnen en helt vanlig måndag, det är helt okej det.

Tips när man värmer bearnaisesås i mikron! Värm först maten UTAN sås. När maten är s.g.s. varm tar du ut tallriken, klickar på bearnaisesåsen och ställer in tallriken i mikron igen på full effekt ½ minut! Då förblir såsen tjock och krämig utan att smöret separeras som annars händer när man värmer den.


torsdag 10 januari 2013

Tillbaka i kolhydratträsket?


Jag har läst om och talat med många som fallit för julens alla frestelser och fastnat i kolhydratträsket igen. Man är inte en dålig människa för det, man är människa. Det krävs massor av självdisciplin för att ta sig upp ur träsket igen, men det går! Det är bara viljan som behövs, har man väl bestämt sig är det största steget taget. Det är precis som med motion och träning, man orkar inte förrän man stigit över tröskeln och bestämt sig att NU börjar jag. Sen är det att hitta vad som är den drivande kraften för en själv. Kanske tanken på hur bra man mådde utan kolhydrater räcker, kanske måste man läsa in sig igen på grunderna, men oavsett vilken väg man tar så går det, det har ju gått förr!

Jag tror att jag är lyckligt lottad för jag är helt avsötad. Efter 4½ år med LCHF vill jag inte ha det söta. Jag kan sakna det jag tyckte om förr, t.ex. hade jag gärna ätit en pepparkaka, men jag tänkt på hur sött det skulle smaka och då ville jag inte ha den längre. Av kolhydraterna på julbordet åt jag kålrotslåda (som jag hade rört ner 1 dl grädde i före uppvärmningen), men efteråt smakade det äckligt sött i munnen en lång stund. Potatisen hoppade jag förstås över, vad gör man egentligen med sånt? (och varför står kastrullocket på bordet??)Skinkan var panerad, senapen innehöll socker och jullimpan jag hade bakat innehöll russin, där var mina kolhydrater. Jag kan inte bli lockad att äta kolhydrat-choklad, det är ju inte ens gott, jag höll mej med glädje till mina egna lakrits- och jordnötstryfflar. Jag har inte vägt mej varken före eller efter julen, men något annat frosseri blev det inte för mej än skinkan. Jag åt en limpskiva varje morgon, åt tryffel till varje kaffekopp (utom till morgonkaffet), men ändå inget frosseri. Jag tror att det är tack vare min avsötning.
Jag berättar inte det här för att jag tycker att jag är duktig, det är jag inte. Man blir inte duktig av att man inte vill ha! Jag vill ju inte ha det söta! Om du inte röker och tackar nej till en tobak, som någon vill bjuda dej på, gör dej inte duktig, man vill ju bara inte ha! Men jag förstår alla som faller ner i kolhydratträsket varje julhelg, det gör jag verkligen. Det är ju för att det bara finns en on/off-knapp. Det finns inget mitt emellan! Jag har skrivit om det förr, men det tåls att upprepas, att vara beroende av socker (kolhydrater) är som vilket annat beroende som helst, man kan inte äta bara lite, man måste avstå helt. Jag jämför gärna mitt sockerberoende med en alkoholists problem, det går bara att avstå helt, inte att bara ta lite för då är man fast igen! Jag har varit så sockerberoende att jag skakande öppnat lösgodispåsen i bilen på mataffärens parkering, precis som en alkoholist öppnar sin flaska bakom hörnet på Alko/Systemet, det vill jag inte tillbaka till, DÄRFÖR avstår jag gärna från kolhydraterna! Sen är det ju en annan sak att jag inte ens frestas längre.

Anna Hallén skrev i nyaste LCHF-Magasin att man inte kan fresta någon med tegelstenar om man inte tycker om att äta tegelstenar. Jag vet precis vad hon menar! Exakt så känns det när någon sätter en konfektask, tårta eller godis framför mej, nej tack, jag äter inte tegelstenar!

Men om du nu fallit ner i kolhydratträsket igen, det är ingen katastrof, det innebär bara lite mera arbete för dej igen. Det känns säkert som en uppoffring att lämna "det goda livet" än en gång, men det är ju egentligen LCHF som är det goda livet! Tänk att få äta så mycket gott som gör att man mår så bra! Jag har inte hört någon som säger att de mår så bra av kolhydrater, i så fall ljuger de för sig själva.

Ge dej själv en gåva till livet - dissa kolhydraterna!

tisdag 8 januari 2013

Min nya bästa vän!

Får jag presentera - min nya bästa vän! Det är troligen den dyraste investeringen jag gjort från plastföretaget som säljer via hemmapartyn, men det är högst troligt också den plastgrej jag använt mest på så kort tid! Och jag är nästan lite kär i den, jag blir så lycklig när det gäller att hacka lök, vitlök, chili, pinjenötter, you name it, så då står jag där och ler och trallar och livet är så lätt.



måndag 7 januari 2013

Coleslaw och trötthet

Jag fick ett tips häromdagen, av min syster, om att man kan laga coleslaw av isbergssallad. Och det kan man verkligen! Den andra satsen fixade jag idag. Perfekt, fräsch och naturligtvis så fruktansvärt god! Jag blandade i paprika också för att få lite mera tuggmotstånd. Heeelt okej!

Sallad, paprika, majonnäs, créme fraiche, salt och peppar...

...blir en läcker coleslaw som passar med vad som helst, t.ex. kall lax

Och min trötthet då, är det vintertrötthet??? Nej nej, jag som hade väckning ½9, fick sms av syrran ett par minuter senare där hon tycker att vi ska börja gymma så jag kvicknade verkligen till! Jo, vi ska börja gymma, men inte idag. Idag ska jag gå på loppis med min jättegravida dotter. Men det var inte därför heller som jag blev trött, utan för att jag läste en artikel... Det är ju faktiskt oftast sånt jag blir trött av.

Det blev en heldag på stan med dottern! Det gick helt bra utan förlossning på trottoaren! Mitt största trauma för dagen var nog att lämna in min telefon på service, så nu känner jag mej strandsatt på en öde ö utan kontakt med omvärlden... Fast imorgon får jag antagligen låna en bättre telefon av en son så då kan jag vara med igen. Nice! :)