torsdag 28 februari 2013

Fördelen med bakdelen

När jag var 19 år och entusiastisk att lära mej allt om kockandets ädla konst hade jag lånat en massa "Allt om mat"-tidningar. Jag skrev av en massa recept och testade en stor del av dem, men det är en alldeles speciell sak jag kommer ihåg från de här tidningarna och det var när folk lyriskt berättade hur underbart det var att knåda bröddeg. Schysst, tänkte jag, det ska jag testa. Den underbara känslan när man knådar degen infann sig aldrig. Varken då eller senare. Jag har bakat massor av bröd, och då menar jag faktiskt massor. Under många år bakade jag själv allt bröd vi behövde, och eftersom det var på viktväktartidevarvet behövde vi en hel del bröd, och inte en endaste gång fick jag den underbara känslan. Degen kladdade och kliddade på händerna, på bordet, överallt, och känslan var allt annat än underbar. Men gott blev det ändå så jag kämpade på, och tänkte på dessa degmeditationer jag hade läst om... Nu ikväll, exakt kl.21:30, kom jag på att jag var utan knäckebröd. Nemas problemas. På 10 minuter hade jag slängt ihop en knäckebrödssmet och 10 minuter senare var plåtarna i ugnen. Inget knådande, inget jäsande! Och eftersom jag ändå är kvällsmänniska och ändå uppe sent kan jag lika bra ha bröd i ugnen den här tiden.

Vad lära vi oss då av detta? Jo, att man absolut inte kan säga "men det är så invecklat att baka det där brödet själv" som orsak till varför man inte kan börja äta LCHF "för man är så beroende av bröd". Klart man är beroende av brödet, fast det är ju mjölet som är boven. Men sen är ju bröd något väldigt praktiskt, tycker jag. Det är ju så bra att lassa påläggen på, att rosta, att tugga... Men beroende av bröd, nej, det är jag inte, jag är beroende av mat.

Knäckebröd
Förresten, på tal om bröd... I söndags var det plättdags. Jag blandade ihop min smet och stirrade oförstående på smeten som på två röda förvandlades till en deg! Jag fattade ingenting, läste igenom receptet igen och fattade - det var mandelmjöl, inte kokosmjöl man skulle använda... Nå, det guldvärda kokosmjölet kastar man inte bort. 1½ dl kokosmjöl, 2 ägg och 1 dl mjölk satt som en cementklump i byttan... Men så kom jag på att formbrödet jag brukar baka, där ska det bl.a. vara 1½ dl kokosmjöl och 2 ägg! Jag fyllde på med resten, plussade på med lite mera fiberhusk och kokosmjöl för att trolla bort mjölken, och slängde in i ugnen som vanligt, och klart det blev ett alldeles utsökt bröd! Det är lite saftigare än vanligt, tar lite längre tid att rosta, men det är helt klart ett bröd!

Läser....

Ensam hemma får jag läsa mär jag äter! Så står det i min regelbok! Och vad är väl bättre att läsa än nya numret av Mat & Hälsa! Och att dessutom få läsa såna här "mirakelartiklar" är ju toppen! (Ni ser ju själva hur många utropstecken jag var tvungen att använda!  ;) ) Men att läsa t.ex. den här artkeln ger INTE känslan av "ååh, det är ett mirakel", utan mera känslan "hoppas att fler sjuka människor kommer till insikt och ändrar sin kost". Tänk vilken enkel sak det egentligen är, det är bara en sån fruktansvärt hög tröskel, men den går att komma över. Ingenting är omöjligt!

onsdag 27 februari 2013

Stolt!

Måste berätta om min ena son, lite på 20 år. Han ringde från affären igår. Han hade tänkt sig bearnaisesås till kvällsmaten och stod framför hyllan med pulversåser. Det var då han ringde mej. "Är det svårt att laga en bearnaisesås?" frågade han. Nej, svarade jag och räknade upp vad han behövde. Han svängde sen in här och fick receptet och så åkte han hem och fixade en grisfilé och bearnaisesås. Då var jag än en gång en stolt mamma, stolt över att ha skämt bort barnen med hemlagad mat. :)
Och på bilden, här ser ni hur en nykär och stolt mormor ser ut!

Det lilla söta


När man äter LCHF och hamnar i ketos får man ofta en ofräsch, närmast äcklig, smak i munnen. Man slipper liksom inte den där smaken med annat än något uppfräschande, som en pastill eller tandkräm och då är det ju enklast med en pastill... Man kan förstås ta ett tuggummi också men jag har helt slutat med tuggummi eftersom alla jag smakat är alldeles för söta, och eftersom man inte vill ha det som man inte tycker om så får tuggummit vara. Jag har länge haft en Läkerol-ask i väskan/fickan som första hjälp, men nu har jag fått ett par askar av Lakritsfabrikens rålakrits! Häftigt! Det är pyttesmå och jättehårda lakritsbitar som man kan suga på ganska länge. Att tugga rekommenderas inte, fråga min väninna som spottade ut en plomb... 
Den här rålakritsen smakar också sött, faktiskt nästan sötare än Läkerol, så jag vill inte äta fler än en eller två, sen har jag nog för stunden. Men NOG är de goda!!! Jag som saknat salmiak hela tiden sedan jag slutade med socker (för 5½ år sedan) fick äntligen det jag saknat! Hurraaa!
Tyvärr tror jag inte att de här finns att köpa här i Finland, än, jag har för mej, men ingenting är omöjligt!


Sen var det det här med tandborstningen också... Är det ingen annan som lider av att all tandkräm är så söt?!!??! Jag kan inte alls använda tandkräm med xylitol, den är så fruktansvärt söt! Men då kan man ju förstås också undra vad xylitol gör i en tandkräm??? Det är ju ändå ett sötningsmedel! Den ska innehålla ett ämne som motverkar karies, men det söta kanske tar ut den effekten så är det liksom plus minus noll? 
Den tandkräm jag använder nu, Colgate MaxFresh, smakar inte alls sött, den är stark och fräsch, precis så som en tandkräm ska vara! Den lilla tuben, Oral-B Pro-Expert, fick jag av min tandläkare. Den var den allra sötaste tandkrämen jag någonsin använt!!! Den gav en fruktansvärt äckligt söt eftersmak som gjorde att jag måste borsta med en annan tandkräm efteråt! YÄK! Den tandkrämen kommer jag inte att använda fler gånger!

Bilden: Här ser ni vår hylla i toaletten. Som ni kanske ser har jag dekorerat väggarna med fiskar! Den lilla tavlan bakom tandkrämerna föreställer också en fisk. :)

måndag 25 februari 2013

Biggest looser

När jag äter i jobbet ser jag oftast på tv samtidigt. Inte dagtid,  men kvällstid är det tråkigare och det behövs lite underhållning.  Eftersom jag cyklade en halvtimme strax före och hade tv:n som sällskap då så fortsatte det liksom helt naturligt.  När jag åt var det så dags för Biggest Looser. Det är inget jag annars ser på, hemma alltså, men den här tiden är det inte så mycket att välja på. När jag satt där slog mej tanken på alla de där experterna som jämt vet bäst. Ni vet, de där smala människorna som kläcker ur sig högintelligenta repliker som "det är bara att äta mindre och röra sig mer så går man ner i vikt"... Jamen klart! Så dum jag har varit! Visst, det funkar jättebra att göra så, om man vill leva sitt liv i träningskläder.... De som är med i Biggest Looser är jätteduktiga. De kämpar verkligen och är så målmedvetna,  men jag ksn inte låta bli att tänka på hur det blir när de åker hem,  hur många av dem fortsätter med en sån stenhård träning? Knappast någon alls. Så vad händer då? Tja, min vilda gissning är att de går upp i vikt igen. Det går ju så om man går ner i vikt genom hård träning och småningom struntar i träningen. Jag tar för givet att de biggest loosarna också får massor av näringslära, matinformation helt enkelt. Och visst hoppas jag att de når sin målvikt och hålls där sen också, men man börjar ju tänka ibland....
Och bilden, den visar min kvällsmat - grisfilé,  brysselkål, paprika och bearnaisesås.  Heeelt okej!

fredag 22 februari 2013

Hästskandalen

Googlad bild
Jag har inte säga att jag har följt med långdansen om hästköttsskandalen, men man kan ju liksom inte undgå den. Det är katastrof och det är skandal, men jag vet inte om jag vet VAD det är som är det hemska. Är det att det är just hästkött i maten eller är det att det använts okontrollerat hästkött som innehållit för höga halter av förbjudna mediciner eller är det att den fabrikstillverkade fabriksförpackade maten varit felmärkt? Enligt min uppfattning är det det sistnämnda som alla är upprörda över, och det är väl ändå det minsta problemet??? Har någon klagat över att det står "köttliknande produkt" i färdigmaten? Inte vad jag har hört. Den "köttliknande produkten" i t.ex. fabrikstillverkad makaronilåda lär vara kycklingskinn. I andra produkter kan det säkert vara annat som är "köttliknande". Själv tycker jag att just skinnet är godast på kycklingen så jag klagar inte. Fast orsaken till att jag inte klagar är förstås en annan - jag äter ju inte fabrikstillverkad mat...

Men för att återgå till hästarna, häst är ju faktiskt också ett stort djur med mycket muskler och då är det ju klart att det går att äta. Jag har själv inget emot hästkött, det äter jag t.ex. i medwurst, och visst, då står det ju på innehållsförteckningen att den innehåller hästkött. Att det olagligt slaktas och används hästkött som inte kontrollerats är däremot ett problem. Att hästarna matats med antibiotika och andra mediciner och att köttet innehåller olagligt höga halter av mediciner som inte är ämnade för människor, DET är ett problem. DET tycker jag man kan bli upprörd över! Men nu blir jag ju inte det för jag har ju läst Mats-Eric Nilssons bok "Hemlige kocken"...

Det finns så många böcker i det här ämnet, och jag tror att de som läst någon av dem är inte förvånad, men nu när hela världen skakas om av hästskandalen, vad händer nu? Börjar folk fatta nu att man inte ska lita på innehållsförteckningar? Eller är det bara dagens problem? Jag tror i alla fall inte att det gör att det säljs mindre fabriksfärdigmat.


Apropå dessa fabriksförpackade portioner som finns hur mycket som helst så måste jag berätta att jag har skämt bort mina barn och är stolt över det! De tycker inte om den mat som finns i portioner i affären! De får gärna skylla på mej, det är jag som har skämt bort dem med riktig, hemlagad mat! Klart att de också fått broilerbullar och förpackade hamburgare och sånt, men i huvudsak har jag tillrett deras mat från grunden, med riktiga råvaror, vilket de alla tre också gör i sina egna hushåll nu när de är vuxna och förståndiga!

Förresten, jag tycker nästan att den stora behållningen av hästköttsskandalen för mej är alla roliga bilder av hästar som springer och säger "Run before they Findus!" och bilden med lasagne och texten "My Lidl Pony". Men så har jag ju lite sjuk humor också... ;)

Ps.

Mitt eget svar på min egen fråga i förra inlägget - jag skulle välja Året Runt...

torsdag 21 februari 2013

Valfrihet

Visst är det bra att man själv får välja här i livet.  Man får tänka själv och själv bestämma vad och vem man vill tro på,  vad man vill äta,  vem man vill umgås med och vilka tidningar man ska läsa.  Bland annat.  Häromdagen följde jag med dottern till diabetesmottagningen när hon var på en vanlig kontroll. Jag hade som huvuduppgkft att vara barnvakt,  men jag hann också notera tidningsutbudet. Där fanns faktiskt ovanligt nya tidningar, inte gamla, äckligt virusfyllda tidningar som annars brukar finnas i väntrum, men det var själva utbudet som jag hakade upp mej på. Där fanns alltså den finskspråkiga tidningen "Diabetes" och så "Året Runt" som redan på pärmen utlovar ett riktigt högt blodsocker.  Vilken skulle du välja?

lördag 16 februari 2013

Road trip

Det har varit en sån trevlig helg hittills och det är bara lördag än!  Igårmorse åkte jag, min syster och två andra LCHF-vänner till Åbo. Där gick vi på musikalen Hair,  åt god mat på kvällen, sov på hotell,  åt hotellfrukost, shoppade och sen åkte vi hem,  och på den vägen är vi än. På torget i Åbo köpte vi rökt lax,  för vi räknade med att vi skulle hållas mätta längre på  den än på en panerad grisfilé och mjölsås.

Grillad lever med lingon och sallad

Rökt lax med en liten skvätt vin delat på tre

onsdag 13 februari 2013

Godis

Om man använder kokosfett som hudkräm och förvarar det i en odiskad vaniljpulverburk, då känner man sig lite som en karamell när man smörjer sig i ansiktet!

tisdag 12 februari 2013

Sticka en kroppsstrumpa!

En liten Nelly som också fått en kroppsstrumpa.

Matchande mössa till

När min dotter ville att jag skulle sticka en jättesocka åt hennes baby letade jag nästan ända till internets ände utan att hitta ett mönster på en sån. Det var på BB i Vasa som hennes en kompis hade haft en jättesocka/kroppsstrumpa på sin baby så hon tog reda på maskantalet och jag stickade. Nu har det kommit så många förfrågningar på ett mönster som inte finns, så jag måste nästan tillverka ett mönster då! Värre saker har jag gjort! Och själva mönstret är jättelätt! Jag har använt ett helt vanligt sockgarn, 7 Bröder, och använde stickor nr.4.

Stickad jättesocka till babyn
Sätt upp 96 maskor
Sticka 3 räta maskor och 3 aviga maskor, upprepa.
Byt färg efter tycke och smak.
När du sticka 50 cm får du börja ta ihop t.ex. på följande sätt:
Sticka 1 rät maska, sticka ihop de 2 följande maskorna, sticka 1 avig maska, sticka ihop de 2 följande, fortsätt så hela varvet. Nu har du 2 räta, 2 aviga varvet runt.
Nästa varv, sticka ihop 2 räta, sticka ihop 2 aviga maskor, fortsätt så hela varvet. Nu har du 1 rät 1 avig maska varvet runt.
Fortsätt sedan att sticka ihop maskorna 2 och 2 tills 8 maskor finns kvar. Klipp då av garnet och dra igenom de 8 maskorna. Fäst alla trådar.

Matchande mössa
Sätt upp 78 maskor
Sticka 3 räta maskor och 3 aviga maskor, upprepa.
Byt färg efter tycke och smak.
Sticka ca.33 varv och börja med hoptagningen på samma sätt som på jättesockan.

Jag stickade den första sockan på strumpstickor och den andra på rundsticka.

Man får sticka så långt man vill, men 55 cm är lagom
Jag fick lära mej idag att efter att babyn är en månad gammal ska man inte längre bädda in armarna, då ska de få röra dem hur mycket de vill. Det betyder att en sån här socka/strumpa inte behöver vara så jättelång, men ca.55 cm är rätt lagom så kan man vika ner lite också. Vill man kunna vika ner mer så stickar man längre.

Träning och sånt

Och så helt plötsligt kunde jag publicera bilder från mobilen!!! Happ happy! 

Nu är det ju så att jag kommit igång med min träning igen. Äntligen. Det tog bara ett och ett halvt år, typ... Just före julen -11 fick jag ryggskott, p.g.a. det fick jag bursit (slemsäcksinflammation) i höften, och efter det var det käkoperationen som ställde till det. Men nu hade jag inga fler ursäkter, jag bara bestämde att jag måste, måste, MÅSTE komma igång igen! Sagt och gjort, jag tog ett tremånaders gymkort, beställde ett träningsprogram av en PT (personal trainer) och började. Men shit vilken hög tröskel det var!

Morgonsol i gymmet
Det som är bra är ju att jag trivs i gym. Där känner jag mej hemma. Men vilken skillnad det är att träna utan program och med program! Före jag fick programmet visste jag inte riktigt vad jag skulle träna och på vilka maskiner, det blev lite hur som helst, men nu har jag mitt program och vet precis vad jag ska göra. Jättebra och värt varje peng!

Trappträning
Det som också är bra är att vi i jobbet får träna på arbetstid. Och det gör jag. För det mesta... Vi har såna här trappor där och de är jättebra att träna i! På en halvtimme hinner jag få upp flåset ordentligt! 

Men nu gott folk blir det en promenad så jag orkar äta min fastlagsbulle/semla sen idag! ;)

Fastlagstisdag


Vi tjuvstartade igår, min syster och jag. Efter lite arbetsfördelning då jag bakade ett formbröd och hon bakade fastlagsbullar/semlor kunde vi avnjuta en välförtjänt kaffepaus. Eftersom jag fortfarande har några bullar kvar ska jag fixa lite mandelmassa och ha en liknande kaffepaus idag.

lördag 9 februari 2013

Plötsligt händer det!

Jag Jag hade gett upp,  jag trodde inte att det skulle gå att blogga från mobilen någonsin mer eftersom jag inte ens kunde logga in på bloggen... Men nu när jag skulle logga in för att svara på en fråga så tänkte jag att "nu struntar jag i vilket Gmail-konto jag loggar in på" och DÅ är jag plötsligt in!!!! Hipp hurra!  Nu är det bara en bild som fattas då... Håll tummarna att det också lyckas! !


fredag 8 februari 2013

Har du rent mjöl i påsen??


Jag har skrivit om det förr, men för säkerhets skull vill jag upprepa mej. Det är inte alls lätt att få tag i rätt kokosmjöl nämligen. Det är kokosmjölet på bilden som är det med lägsta kolhydratmängden, den enda som gäller om man äter LCHF. Det här kokosmjölet innehåller endast 4 g kolhydrater/100 g medan alla andra innehåller 14g - 17g/100g! Det är klart, äter man inte helt strikt så är det ju bättre med vilket kokosmjöl som helst än att använda vetemjöl, men med de andra blir det inte heller lika bra resultat, det blir torrare och hårdare resultat (har jag förstått efter att ha läst respons från LCHF-bagare). Och naturligtvis, är det så jättebra så är det ju dyrare också, över 13€ för 500g, men jag klarar mej säkert till sommaren med de två påsar jag köpte igår. Jag köpte också en påse Sukrin och kom på att jag nog måste skriva datum på den påsen så jag får se hur länge den räcker, för om jag minns rätt har jag haft den förra påsen över ett år, så man kan inte påstå att jag är storkonsument precis.

Det blir kalas i helgen, mannen i mitt liv fyller år, och jag tycker det blir svårare och svårare att hitta på bakverk att bjuda på... Men ostbricka har blivit standard på våra kalas, och det är väldigt uppskattat. Dessutom har jag hittat lite nya ostar att bjuda på nu så det blir lite intressantare. En zucchinikaka ska det åtminstone bli, och jordnötstryffel... Det blir att gnugga geniknölarna...