fredag 16 augusti 2013

Paltkoma.

Nästan hela sommaren har jag ätit sallad som lunch. Det har varierat lite, men väldigt lite,  ibland rökt lax, ibland rökt sik, räkor och ägg, tonfisk och ägg och sånt. Jag har faktiskt ätit massor av fisk och räkor i sommar och än har jag inte tröttnat! Idag åt jag ute och då blev det inte riktigt som vanligt. Jag visste att det serverades schnitzel och bearnaisesås så jag var beredd. Jag hade dock inte tänkt så långt som till paneringen... Naturligtvis var schnitzeln panerad. Nåja, en panering ingen gång, tror jag det heter, så jag tog ändå. Bearnaisesåsen visste jag att brukat vara jättegod, och den lär vara tillverkad på lunchstället, och jag blev inte besviken nu heller. Mätt och belåten återgick jag till jobbet.  Men så, kabom, landade den - paltkoman! Shit så trött jag blev! Prick en timme efter avslutad måltid hade jag kunnat lägga mej och sova. Jag som inte blivit trött efter maten på fem år! Nå, eftersom jag hade blodsockermätare att tillgå var det bara att göra en kontroll. 6, 3 mätte mitt blodsocker! Jag undrar verkligen vad jag annars har för värde efter maten då jag är så här trött vid 6, 3! Det blir att testa igen en annan gång!
Bilden visar min räk-ägg-sallad häromdagen!

måndag 12 augusti 2013

10 portioner?

Jag måste ju bara fråga, hur mycket bearnaisesås går det år hos er? Igår lagade en sats på 7 äggulor och 400 g smör. Den skulle räcka till 10 portioner. Vi åt såsen till fakirbiffar och broccoli och det var förstås jättegott. Vi var två personer. Sen delade jag upp såsen i två askar som vi kunde ta med i lunchlådan idag. Det blev två askar med lite för mycket sås, vilket betyder att det var fem portioner såsen räckte till... Eller kanske till fem personer...

Bilden visar min jobbmiddag - två fakirbiffar, bearnaisesås och sallad med majonnäsdressing. Och den dressingen var ju en historia i sig! Min sambo tycker inte om majonnäs, créme fraiche eller yoghurt så det är ingen idé att bjuda honom på coleslaw. Men jag ville ju ha coleslaw! Då fixade jag en vanlig sallad och en dressing! Jag tog helt enkelt en halv burk créme fraiche,  ca. 1/2 dl majonnäs, svartpepper och lite salt. Jag rörde ihop och vips hade jag en jättegod dressing som dessutom räckte till idag också!

måndag 5 augusti 2013

Hur man stickar en Byman

När barnen var små fick de varsin stickad docka. Vi köpte dem på torget på föreningarnas sommarmarknad, kanske 1991. Han som sålde dockorna hette Byman och är känd för alla här i stan. När vi kom hem med dockorna var det någon som tyckte att den ena dockan liknade Byman, så då fick den heta så! Just den docka  var väldigt kär för ägarn. Den var med på alla äventyr och fick förstås sova i samma säng som ägaren också. Jag måste naturligtvis föreviga Byman och som ni ser på bilden var den separatiomem mer än ägaren klarade av. Nå väl, småningom föll dockan Byman i glömska. Tills alldeles nyligen. Då blev det en rejäl utsortering på vår vind och där fanns en hel säck med gosedjur! Och Byman! När dottern tagit hand om dem och tvättat alla visade hon dem för sin son, och då var det Byman han fastnade för. Det var så pass allvarligt att hon påstår att han beställde en egen! Men klart att mitt barnbarn ska ha en egen Byman! Det var bara att leta fram lite restgarn. Igår stickade jag så två Byman och monterade dem idag. Och min lilla dotterson verkade helt nöjd! ♥

Nu ska ni ju inte tro att det bara är att googla "sticka byman" när man ska sätta igång (fast nu går det ju det!), men "sticka docka" funkade bra! Jag hittade många mönster och de var alla ungefär lika. Jag testade två. Den mindre Byman är stickad på stickor nr.3,5 och 40 maskor, den större på stickor nr.4 och 32 maskor. Enkelt och snabbt fixat! Jag hade ingen stoppning hemma så jag öppnade en av Jysk's allra billigaste huvudkuddar som jag råkade ha hemma. Det var dessutom mycket mjukare och behagligare ludd än hobbyvadden som jag brukar köpa. Här finns ett av mönstren!